Less...

... är vad jag är. Visserligen vann vi matchen idag och jag gjorde ett mål. Men trots detta är i alla fall min glöd för innebandyn nästintill obefintlig. Har känt så en tid nu men det var först idag jag insåg på riktigt att det faktiskt tar betydligt mer energi än vad det ger. Så ska det inte vara tycker jag, ska försöka att vara positiv och hoppas att det blir bättre. Annars undrar jag vad som händer. Har pratat läääänge i telefon med Angie som är världens bästa på att muntra upp och peppa. Sen ringde Jullan och jag svarade och allt jag hörde var en lång lättnandes suck i andra änden. Hon trodde att jag var död eftersom jag inte svarat på hennes sms och för att jag i stundens hetta tidigare på dan skrek ut att jag skulle skjuta mig själv. Men det menade jag ju förstås inte. Men jag är glad att det finns så fina människor i min tillvaro. Flera flera stycken till och med. ♥

Erik och jag skulle ha haft filmkväll men han kommer inte förns senare och då sover jag säkert redan. Så nu ligger jag här i tystnaden och hör endast fläktens surrande från badrummet och känner doften från mina underbara Juleros-doftljus. Jag funderar över allt och ingenting. Ibland blir jag så otroligt stressad över min tillvaro, vill göra någonting, något jag inte brukar, något som kan ge mig något och tillföra mig något. Men vad? Det känns ibland som att man strävar så mycket efter att uppnå något som överträffar det man har idag så att man faktiskt glömmer de viktiga som man har här och nu, det som betyder något. Jag vill inte göra det. Jag måste träna på att vara nöjd med det jag har och inte alltid sträva efter något nytt, för när man har det så vill man ha något nytt osv... Jag ska tycka om mig själv mer. Det borde man ju vara värd. Eller hur? Ja.


Söndagsmys


Kommentera!

Kommentera här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Follow Mary in Åre
Trackback
RSS 2.0