Tävlingsmänniskan Maria är ingen dålig förlorare

Jag sitter trumpen vid datorn och chattar för att min och Eriks myskväll med god middag och härliga frukter slutade i en hastig middag på bestående av fil med coco pops och ett alldeles för löskokt ägg. Planen var att vi skulle baka något gott och sedan se en bra film. Men som vanligt, blev det så? Neheej!

Erik får dåligt samvete och kommer på den geniala idén att vi ska spela Guitar Hero. "Älskling, kom igen det blir jättekul!" Jag blir lite gladare och minns den där gången jag vann över Erik när vi körde NHL 2004 och han blev så arg så att han aldrig i livet skulle lira tv-spel mot mig igen..  "Okej då, vi kan väl spela ett tag då... " Säger jag och ser framför mig att jag är grym och kommer slå Erik med hästlängder! Men jag vill ju inte att det ska vara för uppenbart så jag förvarnar om att jag faktiskt bara har kört en gång och han menar att "Det är lungt, det har jag med...... Typ. " Jag förbereder mig på en stenhård match där båda går in med hundra procent som om det gäller liv och död, som vi alltid gör, tills jag upptäcker att det bara finns en gitarr. "Men, vadåå.. Finns det bara en gitarr, ska vi inte köra mot varandra??" Uppenbart besviken. "Men älskling, jag tyckte det var lika bra, du kommer ju inte ens ha en chans mot mig, så det är väl roligare om vi kör varannan gång, så slipper du bli ledsen?" Säger han helt lugnt, verkligen på allvar och inte med minsta ironi. Jag bara stirrar på honom med mina suraste ögon.

Sen var det inge kul längre.


Kommentera!

Kommentera här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Follow Mary in Åre
Trackback
RSS 2.0